Tuesday, October 7, 2014

Träff 6: Kommunikation

Månaderna går fort och snart var det dags att ta nästa steg i vårt bygge. Denna gång handlade det om att avsluta underpappen på taket, bygga klart de sista reglerna, sätta in fönster och en dörr, klä in huset i vindpapp samt börja med fasaden. Framförallt fönster- och dörrsättningen var ganska tidskrävande innan vi hade förstått hur man gör.

Jag kan börja med att visa hur dörrlösningen på framsidan såg ut efter vi var klara förra gången. Dörren vi hade fått tag på var högre än utrymme i huset så vi fick skära ut en del av de längsgående bjälkarna:



Från sidan:


På den bilden syns den vertikala regeln som dörren kommer att hängas upp i och den sneda regeln som fasaden kommer att spikas i. Längst upp på i öppningen för dörren ser det ut så här:


Dörren kommer att vara jäms med fasaden längst ner men ca 20cm inuti väggen längst upp. Det är krångligt att bygga snett…

Vi hann sätta i något fönster innan vi insåg att det var bäst att klä huset i vindpapp först. Det blir lättast så då fönsterblecken satt på karmarna och kom i vägen för pappen. Vi använde en papp som kom från skogsindustrin, kanske ingen vanlig lösning men fullt duglig för våra behov. Pappen är tjärad men jag vet inte hur diffusionstät den är. När vi hade häftat fast pappen runtom såg huset lite annorlunda ut, som ett stort paket:


Det lilla fönstret hade vi redan satt i och efter pappen var på kunde vi börja med de andra fönstren. Det var rätt enkelt med de specialbeslag som man fäster i fönsterkarmen och sedan kan skruva ut för att hålla fönstren på plats innan man fäster dem i reglerna. Det blev en del justeringar i efterhand för att få karmen vinkelrätt och så att fönstret kan öppnas smidigt:



Vilket fint retrofönster vi hade hittat! Det kändes om jag transporterade tillbaka till Skottland på sjuttiotalet när jag såg den för första gången.

Sedan blev det ett fönster till på gaveln i det lilla huset och dörren på baksidan. Dörren sattes på plats på samma sätt som fönstren med samma sorts beslag.

Efter mycket diskussion var vi överens om hur vi skulle göra fasaden. Det är ett återbruksprojekt så vi får använda det material som vi har. Det finns ändå utrymme och material för flera olika lösningar och vi bestämde oss att testa lite sorters fasad. Det blir träspån och vertikalpanel på framsidan av det stora huset och liggande panel i samma vinkel som taket på framsidan av det lilla huset för att förstärka vinklarna. Vi satte läkt ovanpå vindpappen, dels för att skapa luftrum mellan yttervägg och vindpapp, dels för att få fasaden måste fästas i något. Luftrummet är till för att fukt kan torka bort vad jag förstå.

Läkten går åt andra hållet än fasadpanelerna, så när vi hade spikat fast den såg det ut så här:


Då vi har valt olika lösningar på olika delar av fasaden blev det en del att fundera på gällande hur läkten skulle sitta. Ovanför fönstret planerade vi  att använda väggspån och därmed behövdes ingen läkt, bara en regel under vindpappen så att vi kunde spika fast spånen i. Spånen sitter vinklad mot fasaden och det blir automatiskt en luftspalt utan läkt. Men då fick vi fundera på hur övergången till vertikalpanelen under skulle bli, samt hur fönstret skulle sitta då den skall vara jäms med fasaden.

Sedan var jag tvungen att åka hem så det blev inte så mycket mer för min del. Nästa gång blir det spännande att se hur långt man kom under helgen när jag var borta och hur fasaden ser ut!


Wednesday, September 24, 2014

Våtrum

Vi fick en uppgift att forska kring våtrum och välja ut en lösning som var så miljövänlig och sund för de boende som möjligt. Jag blev lite chockad att branschen verkar inte tittat speciellt mycket på hållbarhetsaspekter när de standardiserat kring ett par olika lösningar. Här är en sammanfattning på vad jag lärde mig om våtrum, möjligt att jag har missförstått något då jag verkligen inte är en expert på området.

Till att börja med är bra ventilation mycket viktigt i våtrum. Kan man ventilera bort fuktigt luft direkt efter bad eller dusch då undviker man alla fuktproblem förutom det som orsakas av vattenläckage.

Sedan är det miljövänligaste lösningen för våtrum förmodligen att bygga väggar, golv och tak i icke-organiskt material, t ex lecablock, tegelsten eller betong. Dessa material tål vatten, är mer eller mindre vattentäta och det finns ingen risk för mögel eller röta. Kan man bygga sitt badrum med ett sådant skal så är risken för vattenläckage, fuktproblem och röta väldigt lågt och konsekvenserna av ett eventuellt läckage blir inte heller så stora. Tegelsten och leca är dessutom fuktbuffrande vilket har den gynnsamma effekten av att jämna ut luftfuktigheten i badrummet. Visserligen är de energikrävande att tillverka, och betong släpper ut koldioxid under framtagningsprocessen, men de har långlivslängd. För att minska energianvändningen och utsläpp under produktionsfasen kan man använda så lite av den typen av material som möjligt. Man behöver inte bygga hela huset i dessa material, enbart våtrummen.

Om det inte finns förutsättningar för att bygga våtrummet i icke-organiskt material kan duschkabin vara en bra lösning. Det blir relativt enkelt och behovet av tätskikt kan undvikas. Självklart behövs ett avlopp där risk för läckage kan förekomma.

I övrigt så kräver försäkringsbolagen att man bygger badrum med tätskikt. Gör man inte det och får en vattenskada, då riskerar man nedsatt ersättning. Branschen har standardiserat kring två olika lösningar för våtrum med varsin branschorganisation som förespråkar just deras teknik. Det finns fördelar och nackdelar med både varianter:

a) Plastmattor - en plastmatta installeras på våtrumsgolvet. Plastmattan svetsas i skarvorna och fortsätter upp väggen en bit för att undvika läckage i hörnen mellan golv och vägg. Plastmattan är 100% tät i sig och behöver ingen ytterligare tätskikt. Mattorna tillverkas ofta av PVC, ett material som har fått mycket kritik från hållbarhetskretsar, samt innehåller mjukgörare, kemikalier som kan vara hormonstörande. Dock finns det bättre alternativ.

b) Kakel eller klinker - våtrumsgolvet och väggen byggs upp av ett antal lager där toppskiktet består av kakel eller klinker. Kakelväggen är inte 100% vattentät då fogarna mellan plattorna släpper igenom fukt, därför behöver man ett vattentät skikt under kaklet för att skydda underlaget möt fukt och läckage. Tätskiktet målas typiskt på i två lager, förslagsvis på dubbla våtrumsgipsskivor för att få en stabil och stum underlag. Dessa skivor är en speciell sorts gipsskiva utan papp som inte skall vara lika känsliga för fukt som traditionella gipsskivor. Från miljöperspektivet är problemet tätsiktet vilket typiskt innehåller giftiga kemikalier.

Det finns många andra möjliga lösningar fast dessa är allmänt inte godkända av försäkringsbolagen utan tätsikt:

  • Tadelakt - icke organiskt material, osäkert hur tät det blir i praktiken.
  • Cementskiva - icke organiskt material, svårt att hantera i byggprocessen, osäkert hur tät det blir i praktiken.
  • Dusch/badhörna där väggarna skydds från vatten med glasskiva eller annat tät material. Uppfyller förmodligen inte försäkringsbolagens krav. Man måste också hitta på en lösning för golvet.
  • Det finns även ett antal olika lösningar för traditionell tätskikt och plastgolv som påstås vara mer eller mindre miljövänliga.

Så långt hann jag med mina undersökningar. Lite tråkigt att standardbranschlösningarna verkar inte vara så bra om hänsyn tas till miljö- och hälsoaspekter. Jag antar att det är ett svårt problem att blanda vatten och organiskt material vilket har lett fram till detta dilemma...

Monday, September 1, 2014

Träff 5: Livsstil

Denna gång var vi bara två personer i gruppen. Det blev intensivt men vi fick mycket gjort. Jag var trött i kroppen i flera dagar efter det att jag kom hem.

Vi började med att avsluta regelverket. Svensk byggstandard följer vi inte direkt men vi använder CC 60 för golvet och väggreglarna där vi kan. Så här ser det ut när vi hade satt in reglerna för att bära upp ett fönster:


Vi satt in även ett gäng snedsträvor för att stabilisera stommen:



Stefan påpekade att för snedsträvorna räckte det med 2 tum 2, dvs regler som är 45mm x 45mm. Använde man 2 tum 4 skulle regeln helst sättas in på högkant, så att det skulle finnas plats för isolering. Det gick bra för det mesta med ibland så glömde jag hans råd:


Denna orkade jag inte byta ut när jag insåg mitt misstag, den var rätt jobbig att skruva med de korta avstånden och på ställen där man inte kom åt. Det var också lätt att göra fel med snedsträvorna som var smalare än väggen. Jag lyckades göra ett par som började på insidan av väggen nedtill och slutade vid utsidan upptill. Jo, ibland kändes det som om jag begick alla misstag som man bara kunde göra.

På grund av våra många vinklar, två huskroppar på vinkel och lutande väggar, hade vi ett intressant hörn på framsidan:


Vi behövde sätta in en vertikalregel i hörnet för att kunna fästa fasaden. Men den blev inte vertikal åt något håll. När det var klar såg det ut så här:


Go figure! Man får tänka länge innan man inser varför den måste se ut som den gör. Sedan får man tänka om...

Vi fick fixa en sista takstol på baksidan, där huskropparna möter varandra. Den skulle också sågas i vinkel på flera håll samtidigt. Jag tror det var denna takstol som vi kapade av helt perfekt och var mycket nöjd med tills vi insåg att det var fel mått på den, jag har plockat fel storlek i brädhögen. Det var bara att börja om. Nu minns jag inte hur vi fick till alla vinklar men så här ser det ut underifrån:



Vi fick reda på att huset eventuellt skulle nyttjas av en verksamhet som håller på med stadsodling. De ville ha en dörr på baksidan så att de kan använda den lilla huskroppen som verktygsbod. En sådan dörr hade vi inte planerat för. Så här ser det ut på baksidan där de två huskropparna möter varandra:


Det fanns inte plats för en dörr mellan de två reglerna som man ser här. Det är för smalt för en standard dörr och en smalare dörr är inte lämplig om man skall bära verktyg in och ut från huset. Att sätta dörren till vänster funkar inte då takhöjden räcker inte till och sätter man dörren till höger så kommer man in till fel husdel. Det fanns alltså inget alternativ, regeln måste bort.

Problemet var att just den långa regeln bar upp taket i den stora huskroppen. Vi blev tvungna att sätta in en extra väggregel och såga till en bjälke som skulle bära upp den befintliga regeln och taket. Så här såg det ut när vi blev klara:


Det blev som sagt en extra väggregel till höger. Sedan fick vi jacka ur den och regeln till vänster, vilket gjordes med sticksåg och mejsel. Bjälken fick kapas lite snett på vänstersidan så att vinklarna skulle passa med takstolen. Även den bärande regeln fick jackas ur och vi fäste bjälken på plats innan vi slutgiltigt kunde såga av regeln för att skapa plats åt en dörr. Det hela tog säkert ett par eller tre timmar. Synd att vi inte hade tänkt på det att vi skulle kunna behöva en dörr där till att börja med…

Lösningen från insidan:


Det blev även en spännande konstruktion för dörren på framsidan men jag har inga bilder på den tyvärr.  Vi fick bygga ett regelverk till dörren inuti ytterväggen. Då väggen lutar utåt kan dörren inte byggas in i väggen som man hade gjort med en rak vägg. I denna lösning råkade vi ut för problem också, höjden räckte inte till för den dörr som vi hade fått tag på. Efter mycket om och men bestämde vi oss för att kapa bort en del av golvbjälken för att skapa plats för dörren. Då huset bärs upp av ekstockarna undertill är golvkonstruktionen inte bärande och därmed kunde vi kapa bort en del av bjälken utan risk för att konstruktionen skulle försvagas. Jag försöker ta kort på lösningen vid nästa tillfälle.

Sedan taket. Det gick fort att lägga sponten när vi än gång fått upp de första brädorna och kunde komma uppe på taket. Vår tak är fyrkantigt och vi fick tag på spont där flera skivor satt ihop. Det var skönt att slippa såga till och spika varenda planka. När man lägger spont börjar man nedtill och jobbar uppåt. Vad jag förstår är det viktigt att sponten sitter åt rätt håll så att fukt inte kan samlas mellan brädorna. Så här såg det ut när vi blev klara:


På söndagen hade vi några timmar för att lägga takpapp. Det gick också fort, när man fått in greppet och fattat hur man skall skarva så att fukten inte kan rinna in under pappren.

Där fick vi sluta för denna gång, med glada mina och händer täckta av tjära. Och vem visste att bästa sättet att tvätta händerna från tjära är att använda smör. Jag luktade som ett mejeri under en hel vecka.

Tuesday, July 1, 2014

Träff 4: Alternativet

När vi kom till byggplatsen vid fjärde träffen såg det ut så här:


Någon hade slagit sönder alla fönster som vi hade lämnat på platsen. De hade faktiskt arbetat på ordentligt och sett till att slå in varenda ruta. Det blev mycket glas att plocka upp.

Vårt nästa steg var att tillverka takstolar. Då det är ett pulpettak det var rätt lätt och vi var snabbt på banan:


Om jag minns korrekt så satte vi takstolarna varje 120cm (CC 120). De har uppslag både bak och fram. På framsidan ligger de på en liggande regel som är så pass gedigen att den klarar att bära upp taket utan väggregler direkt under takstolarna. Där behövdes inga flera bärande delar. Hammarbandet på bakväggen är däremot inte bärande, därför behövde vi kapa av takstolarna lite kortare och lämna plats för en bärande takbjälke. Så här såg det ut:


Vi skruvade fast takbjälken och takstolarna med några rejäla skruvar. En vridstark skruvdragare är nödvändig utrustning för att bygga ett hus med trästomme. När vi var klara såg det ut på detta sätt, nu inifrån:


Vinkeln på baksidan där de två huskropparna kommer ihop löstes med två vertikala reglar vinklade mot varandra, en som hör till varsin husdel så att säga:


De lutande väggarna på framsidan och ena gaveln konstrueras med lutande väggreglar. Lösningen ser ut så här för bägge väggar och det är samma vinkel i både fallen:


Panelen på ytterväggen måste komma hela vägen ner till botten och därmed måste regeln också nå hela vägen ner. Det finns även lite plats för isolering.

Ibland gör man fel:


Det där om och när man ska ha en syll har jag inte riktigt kläm på. Kanske förstår jag det bättre när vi börjar med golvet. Hur som helst gick det enkelt att lösa med ett par småklossar.

Vid helgens slut såg huset ut på detta sätt:


Vi var klara med nästan alla takstolar och kunde täcka konstruktionen med presenningen för sista gången. Vid nästa tillfälle skulle vi nämligen avsluta regelverket och bygga taket. När man har ett tak, då känns det som om man har ett riktigt hus.

Sunday, June 1, 2014

Träff 3: Normer och regler

Tredje gången vi träffades avslutade vi golvet och sedan bytte ut de bärande bjälkarna under golvet till ekstockar såsom jag förklarade i slutet av förra inlägget.

Sedan var det dags att konstruera väggarna. Bakväggen var rätt enkel att bygga när vi hade bestämt oss för fönster och var de skulle placeras. Vi ville ha fönster högt upp på väggen för att släppa in ljus men ändå lämna plats för hyllor och skåp längre ner på väggen. Kursledarna hade fått in ett gäng begagnade fönster och vi hittade två höga fönster som vi kunde sätta in i väggen liggandes. De skulle ändå inte vara öppningsbara så det spelade ingen roll om de var konstruerade för att öppnas.

Ett litet dilemma var att fönsterbågar är inte bärande konstruktioner. Stefan tyckte dessutom att det skulle bli snyggast att sätta in fönstren högst upp på väggen. Detta skulle både ge mer plats till förvaring på väggen och även vara snyggare då att överdelen av fönstret skulle ligga kant i kant med innertaket. De liggande fönstren var bredare än de 60 cm vi lämnade mellan väggreglar och hammarbandet (dvs den liggande regeln som låser väggreglarna) var inte tillräckligt starkt att bära upp taket utan att ha väggregler direkt under takstolarna. Därför måste taket konstrueras så att det skulle bära upp sig själv. Det återkommer jag till i nästa avsnitt då vi bygger taket.

Så här såg väggen ut när vi hade byggt klart innan vi reste den:


Det syns hur vi reglat för att skapa plats för fönsterbågarna och även sneda reglar (snedsträva) för att stabilisera väggen i sidled. När vi vara klara med konstruktionen var det lätt att resa den.


Så snart som vi rest väggen skulle vi låsa den så att den inte flyttade på sig. Vi fick ändå justera den i efterhand för att bli helt rak men det hade säkert blivit mycket värre om vi inte låst den när vi hade rest upp den. Ett tips i detta läge är att fästa de plankor, som skall hålla väggen på plats, först nedtill och sedan låsa upptill. Det blir jobbigare när man gör tvärtom. Det försökte vi nämligen göra...



När bakväggen satt, då skulle vi börja med framväggen. Men hur gör man för att få till rätt lutning på framväggen? Efter en konsultation med Stefan konstruerade vi en bauta vinkelhake. Sedan var det bara att mäta upp längden på taket för att få rätt vinkel på väggen, den längden hade vi räknat på när vi ritade huset. Så här såg det ut när vi höll på att bestämma vinklarna:


Vi ritade av vinkeln på den lutande väggregeln och konstruerade några identiska regler som skulle fästas direkt på golvbjälkarna. Vi visste inte hur fönsterkonstruktionen skulle bli på framsidan och därmed inte exakt var vi skulle sätta de regler som skulle sitta mitt i väggen. För att ge oss flexibilitet i konstruktionen använde vi en bärande regel som hammarband på framväggen. Den var så stadig att den klarade av att bära upp taket även om väggreglarna sitter längre ifrån varandra och därmed kunde vi vänta med beslutet om placering av fönster och eventuella dörrar på framsidan.

Så här såg det ut när vi var klara.


Plötsligt började husets form och karaktär blir synlig. Varje steg som vi blev klara med kändes kul, men detta var ett speciellt ögonblick då det började liknar ett hus. Fast det var mycket kvar att göra för att konstruera väggarna, vilket blev vår uppgift för nästa kurstillfälle.

Thursday, May 1, 2014

Träff 2 : Inspiration och Formgivning

Andra gången vi träffades skulle vi formge husen. Vi fick några skivor av tjockt modellpapper, lim, tejp och en del annat. När jag var liten höll jag på med att bygga en massa grejor med lego och Meccano och limmade ihop flygplan utav plastsatser men det var mycket jobbigare att formge ett hus.

Det är utmanande att börja med ett helt tomt papper, med alla möjligheter och ingen plan. Det kändes jobbigt, att inte veta hur man skulle göra. Fast så är det väl, när vi börjar med något helt nytt, då vet vi inte. Det är svårt att hålla känslan av att inte veta, fast så nödvändigt om vi skall börja med något nytt. Jag blir förlamad och det tar lång tid för mig att sätta igång. Det finns ett motstånd i mig och jag vill gärna planera innan jag agerar. Ibland är det bra att planera, ibland är det bättre att bara köra och lära sig genom agerandet. Tur att det fanns några andra i gruppen som började med uppgiften.

Vår uppgift var att bygga ett hus som skulle bli ett försäljningsbod. Huset fick gärna vara lite roligare än ett barack, det ville vi allihopa. Men hur vi än gjorde blev det ändå fyrkantigt. Någon kom på idén om två ihopsatta huskroppar. Lite bättre men då blev det två baracker i stället för ett. Stefan, vår hussnickare och kursledare, föreslog sneda väggar. Nu började det liknar något. Till slut satt två av oss sent på kvällen och klippte och klistrade på vår modell. Vi hade kul och det blev rätt bra till slut. Det blev vår egna unika design och vi var mycket nöjda.

Jag glömmer ofta att processen är viktigare än resultatet. Livet levs under processen, under tiden att vi sysselsätter oss med något. Resultatet är ändå bara ett föremål. Självklart behöver något att sikta på för att ge oss riktning, men vi blir ofta väldigt fokuserade på målet och glömmer bort att uppmärksamma vägen dit. Dessutom beror resultatets kvalitet på processens kvalitet. Fokuserar man och har kul under processen då brukar resultatet bli desto bättre. Kanske spelar det ingen roll om det blir bättre eller inte, man har ju haft kul på vägen i alla fall. Om man vill vara kreativ är det också viktigt att kunna stå ut med att inte veta, att öppna upp sig för olika möjligheter och hålla det öppet så länge man orkar. Det är i tomrummet att där kreativiteten flöder, magin gör entré och något nytt och originellt kan dyka upp. Stänger man för fort så blir det de gamla lösningarna. Fast det är jobbigt, det måste man komma ihåg varje gång man är där, det är obekvämt att vara kvar i icke-vetandet. Vi vill så gärna kunna lösningen innan vi ens börjat…

Jag har inga bilder på vår modell, den försvann emellan kurshelgerna. Jag tänker att den var så fin, att någon måste tagit med den hem. Synd, för jag hade blivit rätt förtjust i den och jag kan heller inte visa hur modellen blev. Det blev några konstigt vinklar och det hade faktiskt varit rätt bra att ha haft modellen att återgå till under byggfasen, för att visualisera hur vi behövde göra.

Varje grupp gick igenom sin egen process och utformade sitt eget hus. Ett hus skulle bli ett boningshus. Jag minns inte exakt hur de tänkte sig men ena gaveln skulle bli rund. Samtliga hus skall vara flyttbara, så vi bygger på ett underrede som går att lyfta upp på en lastbil. Det kravet sätter också några begränsningar på husets bredd och höjd.


Här ser man att underredet är en fyrkantig boxkonstruktion. Underredet kan inte vara lika lång som huset då den skulle i så fall komma utanför husets väggar vid den runda gaveln. Därför fick man bygga på detta sätt med ett kortare underrede och långa golvbjälkar som går långt in mot husets mittpunkt för att ge stadga till den överhängande delen.

Tyvärr gick vi inte vidare med detta hus. Några hoppade av kursen och vi var tvungna att fördela om kursdeltagarna. Det blev bara tre hus istället för fyra.

Ett annat hus skulle bli en sorts gemensamhetslokal:


Huset är avrundat på framsidan. Det gäller samma sak med underredet, en lådkonstruktion, man kan se att den slutar precis där den rundade delen på framsidan börjar. I detta fall är de tvärgående golvbjälkarna tillräckligt långa och fästas på baksidan så de blir tillräckligt starka att ge stadga till golvet och bära upp väggarna på framsidan.

Det tredje huset byggs på en vagn - det blir ett hus på hjul. Kursledarna fick tag på en cirkusvagn. Det är ett riktigt roligt bygge och samtidigt det mest utmanande huset vad jag förstått, mycket att riva och bygga upp igen. Vagnen är sneda åt alla håll och det har inte varit helt enkelt att bygga in ett hus i den. Men deras ritning och modell var helt klart outstanding, det blir nog riktigt riktigt bra till slut!


Sedan var det vårt hus. Inte en rak linje någonstans. Fast det stämmer inte, många raka linjer, det är bara att de raka linjerna möter varandra i konstiga vinklar. Fotografen hos lokaltidningen som kom för att ta kort på oss verkade inte imponerad, "Varför har ni gjort så - så brukar man inte göra!" utbrast han. Maria, vår andra kursledare, sa vid ett tillfälle att man ska vara noggrann när man väljer sina lärare och rådgivare och sedan släppa dem när deras idéer kommer i vägen istället för att leda framåt. Säkert ett klokt råd, jag har ibland fastnat i den fällan.

Det blir svårt att föreställa sig vårt hus, men så här ser bottenplattan ut:


Förresten så är jag ingen snickare, så mitt språkbruk är säkert helt fel. Det har varit en utmaning för mig under kursen, att inte kunna jargongen och därmed har det blivit missförstånd vid flera tillfällen. 

Huset består av två huskroppar som har slagits ihop i en vinkel. Två av väggarna kommer att luta utåt och taket kommer att bli ett pulpettak. Det blir en massa konstiga vinklar överallt, vilket kommer att orsaka oss några huvudvärk när vi bygger väggarna och taket. Det löser vi sedan sa Stefan. Jobbigt för mig, som vill gärna ha allt klart innan jag börjar.

Förutom mina kära gruppmedlemmar visar bilden underredet och golvbjälkarna för ena delen av huset. Underredets längsgående plankor fick skarvas för att de inte räckte till i längden då huset är mer än 6m lång. De är placerade innanför golvbjälkarna då huset inte är lika brett hela vägen. Den andra huskroppen är vinklad in mot första huskroppen och därmed blir det en smalare del mitt i huset där huskropparna möter varandra.

Så här ser planritningen ut:


Vi hann inte så mycket längre den helgen. Nästa gång fick vi byta ut underredet mot långa bjälkar av ek, då ek är motståndskraftig mot fukt och röta. Det kom en kille med motorsåg och skarvade ihop ekstockarna, det var roligt att se. Sedan började vi med väggarna, men nu går jag händelserna i förväg, det får jag skriva om i nästa inlägg.

Tuesday, April 1, 2014

Träff 1: Utforskning

Att jag sökte till kursen Återbruk på St. Sigfrids Folkhögskola var nog inte så genomtänkt. Egentligen hinner jag inte. Nytt jobb, hus och barn på gång. Å andra sidan visste jag inget om allt det där just då jag sökte till kursen. Först kom jobbet, sedan besked om barnet, och till slut huset. När jag börjar på något vill jag oftast avslutar det, så tanken att sluta fanns knappt. Dessutom ville jag fortsätta, det är faktiskt kul att bygga! Och så älskar jag att lära mig nya saker, ibland måste jag gå på kurs bara för att stå ut på jobbet. Jag borde nog blivit forskare, fast det är en annan historia.

Men kursen då. I mars träffades vi, sexton oskyldiga samt två kursledare. Under åtta helger skulle vi bygga fyra stycken så kallade tiny houses på femton kvadrat. Lite ovanligt kanske, det tycker nog många i min omgivning. "Konstigt!" utropade min nya chef när jag förklarade för honom att jag tänkte gå på kurs. Fast han tyckte det var helt ok, han är bra.

Under första helgen pratade vi mycket om samhället och framtiden, livsstil och hållbarhet. Det hela mynnade ut i olika scenario kring hus, som vi skulle använda senare när vi utformade och ritade husen.

Till slut fick vi bygga något. Fast inte ett hus utan något annat. Ett utedass blev det!


Ser rätt proffsigt ut! Själv har jag inte fått mycket nytta av det under fem kurstillfällen sedan dess, utan jag föredrar att uträtta mina behov "in the great outdoors".

Det blev inte bara en toa utan ett fint arbetsbord, ett skydd samt ett fika/lunchbord. Dasset var finast även om jag haft större nytta av de andra konstruktionerna, fast jag tror säkert att dasset har varit välanvänt också…


Jag höll på med skyddet. Tur att någon annan visst ungefär hur man skulle göra då jag inte en aning om hur vi skulle göra. Den ser lite ranglig ut men har funkat bra. De sneda förstärkningarna som går från takstolen när till bakväggen gör konstruktionen förvånansvärt starkt. Jag slår mitt huvud i dem hela tiden och de har inte gått sönder ännu.



Sedan finns det en snedstag på framsidan för att stabilisera konstruktionen i sidled. Vi har bytt ut den mot en som går åt andra hållet sedan dess, det blev lite konstigt att ta sig in och ut med den som den var.

En helg höll skyddet på att blåsa bort när vi hade fått upp presenningen. Vi fick förankra hela konstruktionen genom att fästa det yttersta benet till något tungt, i detta fall ett gäng begagnade fönster som vi tänkte använda till husen. Mer om det sen.

Då var vi igång, redo att ta itu med den uppgift vi hade kommit dit för, att bygga ett (litet) hus på riktigt!