Andra gången vi träffades skulle vi formge husen. Vi fick några skivor av tjockt modellpapper, lim, tejp och en del annat. När jag var liten höll jag på med att bygga en massa grejor med lego och Meccano och limmade ihop flygplan utav plastsatser men det var mycket jobbigare att formge ett hus.
Det är utmanande att börja med ett helt tomt papper, med alla möjligheter och ingen plan. Det kändes jobbigt, att inte veta hur man skulle göra. Fast så är det väl, när vi börjar med något helt nytt, då vet vi inte. Det är svårt att hålla känslan av att inte veta, fast så nödvändigt om vi skall börja med något nytt. Jag blir förlamad och det tar lång tid för mig att sätta igång. Det finns ett motstånd i mig och jag vill gärna planera innan jag agerar. Ibland är det bra att planera, ibland är det bättre att bara köra och lära sig genom agerandet. Tur att det fanns några andra i gruppen som började med uppgiften.
Vår uppgift var att bygga ett hus som skulle bli ett försäljningsbod. Huset fick gärna vara lite roligare än ett barack, det ville vi allihopa. Men hur vi än gjorde blev det ändå fyrkantigt. Någon kom på idén om två ihopsatta huskroppar. Lite bättre men då blev det två baracker i stället för ett. Stefan, vår hussnickare och kursledare, föreslog sneda väggar. Nu började det liknar något. Till slut satt två av oss sent på kvällen och klippte och klistrade på vår modell. Vi hade kul och det blev rätt bra till slut. Det blev vår egna unika design och vi var mycket nöjda.
Jag glömmer ofta att processen är viktigare än resultatet. Livet levs under processen, under tiden att vi sysselsätter oss med något. Resultatet är ändå bara ett föremål. Självklart behöver något att sikta på för att ge oss riktning, men vi blir ofta väldigt fokuserade på målet och glömmer bort att uppmärksamma vägen dit. Dessutom beror resultatets kvalitet på processens kvalitet. Fokuserar man och har kul under processen då brukar resultatet bli desto bättre. Kanske spelar det ingen roll om det blir bättre eller inte, man har ju haft kul på vägen i alla fall. Om man vill vara kreativ är det också viktigt att kunna stå ut med att inte veta, att öppna upp sig för olika möjligheter och hålla det öppet så länge man orkar. Det är i tomrummet att där kreativiteten flöder, magin gör entré och något nytt och originellt kan dyka upp. Stänger man för fort så blir det de gamla lösningarna. Fast det är jobbigt, det måste man komma ihåg varje gång man är där, det är obekvämt att vara kvar i icke-vetandet. Vi vill så gärna kunna lösningen innan vi ens börjat…
Jag har inga bilder på vår modell, den försvann emellan kurshelgerna. Jag tänker att den var så fin, att någon måste tagit med den hem. Synd, för jag hade blivit rätt förtjust i den och jag kan heller inte visa hur modellen blev. Det blev några konstigt vinklar och det hade faktiskt varit rätt bra att ha haft modellen att återgå till under byggfasen, för att visualisera hur vi behövde göra.
Varje grupp gick igenom sin egen process och utformade sitt eget hus. Ett hus skulle bli ett boningshus. Jag minns inte exakt hur de tänkte sig men ena gaveln skulle bli rund. Samtliga hus skall vara flyttbara, så vi bygger på ett underrede som går att lyfta upp på en lastbil. Det kravet sätter också några begränsningar på husets bredd och höjd.
Här ser man att underredet är en fyrkantig boxkonstruktion. Underredet kan inte vara lika lång som huset då den skulle i så fall komma utanför husets väggar vid den runda gaveln. Därför fick man bygga på detta sätt med ett kortare underrede och långa golvbjälkar som går långt in mot husets mittpunkt för att ge stadga till den överhängande delen.
Tyvärr gick vi inte vidare med detta hus. Några hoppade av kursen och vi var tvungna att fördela om kursdeltagarna. Det blev bara tre hus istället för fyra.
Ett annat hus skulle bli en sorts gemensamhetslokal:
Huset är avrundat på framsidan. Det gäller samma sak med underredet, en lådkonstruktion, man kan se att den slutar precis där den rundade delen på framsidan börjar. I detta fall är de tvärgående golvbjälkarna tillräckligt långa och fästas på baksidan så de blir tillräckligt starka att ge stadga till golvet och bära upp väggarna på framsidan.
Det tredje huset byggs på en vagn - det blir ett hus på hjul. Kursledarna fick tag på en cirkusvagn. Det är ett riktigt roligt bygge och samtidigt det mest utmanande huset vad jag förstått, mycket att riva och bygga upp igen. Vagnen är sneda åt alla håll och det har inte varit helt enkelt att bygga in ett hus i den. Men deras ritning och modell var helt klart outstanding, det blir nog riktigt riktigt bra till slut!
Sedan var det vårt hus. Inte en rak linje någonstans. Fast det stämmer inte, många raka linjer, det är bara att de raka linjerna möter varandra i konstiga vinklar. Fotografen hos lokaltidningen som kom för att ta kort på oss verkade inte imponerad, "Varför har ni gjort så - så brukar man inte göra!" utbrast han. Maria, vår andra kursledare, sa vid ett tillfälle att man ska vara noggrann när man väljer sina lärare och rådgivare och sedan släppa dem när deras idéer kommer i vägen istället för att leda framåt. Säkert ett klokt råd, jag har ibland fastnat i den fällan.
Det blir svårt att föreställa sig vårt hus, men så här ser bottenplattan ut:
Förresten så är jag ingen snickare, så mitt språkbruk är säkert helt fel. Det har varit en utmaning för mig under kursen, att inte kunna jargongen och därmed har det blivit missförstånd vid flera tillfällen.
Huset består av två huskroppar som har slagits ihop i en vinkel. Två av väggarna kommer att luta utåt och taket kommer att bli ett pulpettak. Det blir en massa konstiga vinklar överallt, vilket kommer att orsaka oss några huvudvärk när vi bygger väggarna och taket. Det löser vi sedan sa Stefan. Jobbigt för mig, som vill gärna ha allt klart innan jag börjar.
Förutom mina kära gruppmedlemmar visar bilden underredet och golvbjälkarna för ena delen av huset. Underredets längsgående plankor fick skarvas för att de inte räckte till i längden då huset är mer än 6m lång. De är placerade innanför golvbjälkarna då huset inte är lika brett hela vägen. Den andra huskroppen är vinklad in mot första huskroppen och därmed blir det en smalare del mitt i huset där huskropparna möter varandra.
Så här ser planritningen ut:
Vi hann inte så mycket längre den helgen. Nästa gång fick vi byta ut underredet mot långa bjälkar av ek, då ek är motståndskraftig mot fukt och röta. Det kom en kille med motorsåg och skarvade ihop ekstockarna, det var roligt att se. Sedan började vi med väggarna, men nu går jag händelserna i förväg, det får jag skriva om i nästa inlägg.
No comments:
Post a Comment