Vi fick en uppgift att forska kring våtrum och välja ut en lösning som var så miljövänlig och sund för de boende som möjligt. Jag blev lite chockad att branschen verkar inte tittat speciellt mycket på hållbarhetsaspekter när de standardiserat kring ett par olika lösningar. Här är en sammanfattning på vad jag lärde mig om våtrum, möjligt att jag har missförstått något då jag verkligen inte är en expert på området.
Till att börja med är bra ventilation mycket viktigt i våtrum. Kan man ventilera bort fuktigt luft direkt efter bad eller dusch då undviker man alla fuktproblem förutom det som orsakas av vattenläckage.
Sedan är det miljövänligaste lösningen för våtrum förmodligen att bygga väggar, golv och tak i icke-organiskt material, t ex lecablock, tegelsten eller betong. Dessa material tål vatten, är mer eller mindre vattentäta och det finns ingen risk för mögel eller röta. Kan man bygga sitt badrum med ett sådant skal så är risken för vattenläckage, fuktproblem och röta väldigt lågt och konsekvenserna av ett eventuellt läckage blir inte heller så stora. Tegelsten och leca är dessutom fuktbuffrande vilket har den gynnsamma effekten av att jämna ut luftfuktigheten i badrummet. Visserligen är de energikrävande att tillverka, och betong släpper ut koldioxid under framtagningsprocessen, men de har långlivslängd. För att minska energianvändningen och utsläpp under produktionsfasen kan man använda så lite av den typen av material som möjligt. Man behöver inte bygga hela huset i dessa material, enbart våtrummen.
Om det inte finns förutsättningar för att bygga våtrummet i icke-organiskt material kan duschkabin vara en bra lösning. Det blir relativt enkelt och behovet av tätskikt kan undvikas. Självklart behövs ett avlopp där risk för läckage kan förekomma.
I övrigt så kräver försäkringsbolagen att man bygger badrum med tätskikt. Gör man inte det och får en vattenskada, då riskerar man nedsatt ersättning. Branschen har standardiserat kring två olika lösningar för våtrum med varsin branschorganisation som förespråkar just deras teknik. Det finns fördelar och nackdelar med både varianter:
a) Plastmattor - en plastmatta installeras på våtrumsgolvet. Plastmattan svetsas i skarvorna och fortsätter upp väggen en bit för att undvika läckage i hörnen mellan golv och vägg. Plastmattan är 100% tät i sig och behöver ingen ytterligare tätskikt. Mattorna tillverkas ofta av PVC, ett material som har fått mycket kritik från hållbarhetskretsar, samt innehåller mjukgörare, kemikalier som kan vara hormonstörande. Dock finns det bättre alternativ.
b) Kakel eller klinker - våtrumsgolvet och väggen byggs upp av ett antal lager där toppskiktet består av kakel eller klinker. Kakelväggen är inte 100% vattentät då fogarna mellan plattorna släpper igenom fukt, därför behöver man ett vattentät skikt under kaklet för att skydda underlaget möt fukt och läckage. Tätskiktet målas typiskt på i två lager, förslagsvis på dubbla våtrumsgipsskivor för att få en stabil och stum underlag. Dessa skivor är en speciell sorts gipsskiva utan papp som inte skall vara lika känsliga för fukt som traditionella gipsskivor. Från miljöperspektivet är problemet tätsiktet vilket typiskt innehåller giftiga kemikalier.
Det finns många andra möjliga lösningar fast dessa är allmänt inte godkända av försäkringsbolagen utan tätsikt:
Så långt hann jag med mina undersökningar. Lite tråkigt att standardbranschlösningarna verkar inte vara så bra om hänsyn tas till miljö- och hälsoaspekter. Jag antar att det är ett svårt problem att blanda vatten och organiskt material vilket har lett fram till detta dilemma...
Till att börja med är bra ventilation mycket viktigt i våtrum. Kan man ventilera bort fuktigt luft direkt efter bad eller dusch då undviker man alla fuktproblem förutom det som orsakas av vattenläckage.
Sedan är det miljövänligaste lösningen för våtrum förmodligen att bygga väggar, golv och tak i icke-organiskt material, t ex lecablock, tegelsten eller betong. Dessa material tål vatten, är mer eller mindre vattentäta och det finns ingen risk för mögel eller röta. Kan man bygga sitt badrum med ett sådant skal så är risken för vattenläckage, fuktproblem och röta väldigt lågt och konsekvenserna av ett eventuellt läckage blir inte heller så stora. Tegelsten och leca är dessutom fuktbuffrande vilket har den gynnsamma effekten av att jämna ut luftfuktigheten i badrummet. Visserligen är de energikrävande att tillverka, och betong släpper ut koldioxid under framtagningsprocessen, men de har långlivslängd. För att minska energianvändningen och utsläpp under produktionsfasen kan man använda så lite av den typen av material som möjligt. Man behöver inte bygga hela huset i dessa material, enbart våtrummen.
Om det inte finns förutsättningar för att bygga våtrummet i icke-organiskt material kan duschkabin vara en bra lösning. Det blir relativt enkelt och behovet av tätskikt kan undvikas. Självklart behövs ett avlopp där risk för läckage kan förekomma.
I övrigt så kräver försäkringsbolagen att man bygger badrum med tätskikt. Gör man inte det och får en vattenskada, då riskerar man nedsatt ersättning. Branschen har standardiserat kring två olika lösningar för våtrum med varsin branschorganisation som förespråkar just deras teknik. Det finns fördelar och nackdelar med både varianter:
a) Plastmattor - en plastmatta installeras på våtrumsgolvet. Plastmattan svetsas i skarvorna och fortsätter upp väggen en bit för att undvika läckage i hörnen mellan golv och vägg. Plastmattan är 100% tät i sig och behöver ingen ytterligare tätskikt. Mattorna tillverkas ofta av PVC, ett material som har fått mycket kritik från hållbarhetskretsar, samt innehåller mjukgörare, kemikalier som kan vara hormonstörande. Dock finns det bättre alternativ.
b) Kakel eller klinker - våtrumsgolvet och väggen byggs upp av ett antal lager där toppskiktet består av kakel eller klinker. Kakelväggen är inte 100% vattentät då fogarna mellan plattorna släpper igenom fukt, därför behöver man ett vattentät skikt under kaklet för att skydda underlaget möt fukt och läckage. Tätskiktet målas typiskt på i två lager, förslagsvis på dubbla våtrumsgipsskivor för att få en stabil och stum underlag. Dessa skivor är en speciell sorts gipsskiva utan papp som inte skall vara lika känsliga för fukt som traditionella gipsskivor. Från miljöperspektivet är problemet tätsiktet vilket typiskt innehåller giftiga kemikalier.
Det finns många andra möjliga lösningar fast dessa är allmänt inte godkända av försäkringsbolagen utan tätsikt:
- Tadelakt - icke organiskt material, osäkert hur tät det blir i praktiken.
- Cementskiva - icke organiskt material, svårt att hantera i byggprocessen, osäkert hur tät det blir i praktiken.
- Dusch/badhörna där väggarna skydds från vatten med glasskiva eller annat tät material. Uppfyller förmodligen inte försäkringsbolagens krav. Man måste också hitta på en lösning för golvet.
- Det finns även ett antal olika lösningar för traditionell tätskikt och plastgolv som påstås vara mer eller mindre miljövänliga.
Så långt hann jag med mina undersökningar. Lite tråkigt att standardbranschlösningarna verkar inte vara så bra om hänsyn tas till miljö- och hälsoaspekter. Jag antar att det är ett svårt problem att blanda vatten och organiskt material vilket har lett fram till detta dilemma...
No comments:
Post a Comment