Våtrum

Vi fick en uppgift att forska kring våtrum och välja ut en lösning som var så miljövänlig och sund för de boende som möjligt. Jag blev lite chockad att branschen verkar inte tittat speciellt mycket på hållbarhetsaspekter när de standardiserat kring ett par olika lösningar. Här är en sammanfattning på vad jag lärde mig om våtrum, möjligt att jag har missförstått något då jag verkligen inte är en expert på området.

Till att börja med är bra ventilation mycket viktigt i våtrum. Kan man ventilera bort fuktigt luft direkt efter bad eller dusch då undviker man alla fuktproblem förutom det som orsakas av vattenläckage.

Sedan är det miljövänligaste lösningen för våtrum förmodligen att bygga väggar, golv och tak i icke-organiskt material, t ex lecablock, tegelsten eller betong. Dessa material tål vatten, är mer eller mindre vattentäta och det finns ingen risk för mögel eller röta. Kan man bygga sitt badrum med ett sådant skal så är risken för vattenläckage, fuktproblem och röta väldigt lågt och konsekvenserna av ett eventuellt läckage blir inte heller så stora. Tegelsten och leca är dessutom fuktbuffrande vilket har den gynnsamma effekten av att jämna ut luftfuktigheten i badrummet. Visserligen är de energikrävande att tillverka, och betong släpper ut koldioxid under framtagningsprocessen, men de har långlivslängd. För att minska energianvändningen och utsläpp under produktionsfasen kan man använda så lite av den typen av material som möjligt. Man behöver inte bygga hela huset i dessa material, enbart våtrummen.

Om det inte finns förutsättningar för att bygga våtrummet i icke-organiskt material kan duschkabin vara en bra lösning. Det blir relativt enkelt och behovet av tätskikt kan undvikas. Självklart behövs ett avlopp där risk för läckage kan förekomma.

I övrigt så kräver försäkringsbolagen att man bygger badrum med tätskikt. Gör man inte det och får en vattenskada, då riskerar man nedsatt ersättning. Branschen har standardiserat kring två olika lösningar för våtrum med varsin branschorganisation som förespråkar just deras teknik. Det finns fördelar och nackdelar med både varianter:

a) Plastmattor - en plastmatta installeras på våtrumsgolvet. Plastmattan svetsas i skarvorna och fortsätter upp väggen en bit för att undvika läckage i hörnen mellan golv och vägg. Plastmattan är 100% tät i sig och behöver ingen ytterligare tätskikt. Mattorna tillverkas ofta av PVC, ett material som har fått mycket kritik från hållbarhetskretsar, samt innehåller mjukgörare, kemikalier som kan vara hormonstörande. Dock finns det bättre alternativ.

b) Kakel eller klinker - våtrumsgolvet och väggen byggs upp av ett antal lager där toppskiktet består av kakel eller klinker. Kakelväggen är inte 100% vattentät då fogarna mellan plattorna släpper igenom fukt, därför behöver man ett vattentät skikt under kaklet för att skydda underlaget möt fukt och läckage. Tätskiktet målas typiskt på i två lager, förslagsvis på dubbla våtrumsgipsskivor för att få en stabil och stum underlag. Dessa skivor är en speciell sorts gipsskiva utan papp som inte skall vara lika känsliga för fukt som traditionella gipsskivor. Från miljöperspektivet är problemet tätsiktet vilket typiskt innehåller giftiga kemikalier.

Det finns många andra möjliga lösningar fast dessa är allmänt inte godkända av försäkringsbolagen utan tätsikt:

• Tadelakt - icke organiskt material, osäkert hur tät det blir i praktiken.
• Cementskiva - icke organiskt material, svårt att hantera i byggprocessen, osäkert hur tät det blir i praktiken.
• Dusch/badhörna där väggarna skydds från vatten med glasskiva eller annat tät material. Uppfyller förmodligen inte försäkringsbolagens krav. Man måste också hitta på en lösning för golvet.
• Det finns även ett antal olika lösningar för traditionell tätskikt och plastgolv som påstås vara mer eller mindre miljövänliga.

Så långt hann jag med mina undersökningar. Lite tråkigt att standardbranschlösningarna verkar inte vara så bra om hänsyn tas till miljö- och hälsoaspekter. Jag antar att det är ett svårt problem att blanda vatten och organiskt material vilket har lett fram till detta dilemma...

Träff 5: Livsstil

Denna gång var vi bara två personer i gruppen. Det blev intensivt men vi fick mycket gjort. Jag var trött i kroppen i flera dagar efter det att jag kom hem.

Vi började med att avsluta regelverket. Svensk byggstandard följer vi inte direkt men vi använder CC 60 för golvet och väggreglarna där vi kan. Så här ser det ut när vi hade satt in reglerna för att bära upp ett fönster:

Vi satt in även ett gäng snedsträvor för att stabilisera stommen:

Stefan påpekade att för snedsträvorna räckte det med 2 tum 2, dvs regler som är 45mm x 45mm. Använde man 2 tum 4 skulle regeln helst sättas in på högkant, så att det skulle finnas plats för isolering. Det gick bra för det mesta med ibland så glömde jag hans råd:

Denna orkade jag inte byta ut när jag insåg mitt misstag, den var rätt jobbig att skruva med de korta avstånden och på ställen där man inte kom åt. Det var också lätt att göra fel med snedsträvorna som var smalare än väggen. Jag lyckades göra ett par som började på insidan av väggen nedtill och slutade vid utsidan upptill. Jo, ibland kändes det som om jag begick alla misstag som man bara kunde göra.

På grund av våra många vinklar, två huskroppar på vinkel och lutande väggar, hade vi ett intressant hörn på framsidan:

Vi behövde sätta in en vertikalregel i hörnet för att kunna fästa fasaden. Men den blev inte vertikal åt något håll. När det var klar såg det ut så här:

Go figure! Man får tänka länge innan man inser varför den måste se ut som den gör. Sedan får man tänka om...

Vi fick fixa en sista takstol på baksidan, där huskropparna möter varandra. Den skulle också sågas i vinkel på flera håll samtidigt. Jag tror det var denna takstol som vi kapade av helt perfekt och var mycket nöjd med tills vi insåg att det var fel mått på den, jag har plockat fel storlek i brädhögen. Det var bara att börja om. Nu minns jag inte hur vi fick till alla vinklar men så här ser det ut underifrån:

Vi fick reda på att huset eventuellt skulle nyttjas av en verksamhet som håller på med stadsodling. De ville ha en dörr på baksidan så att de kan använda den lilla huskroppen som verktygsbod. En sådan dörr hade vi inte planerat för. Så här ser det ut på baksidan där de två huskropparna möter varandra:

Det fanns inte plats för en dörr mellan de två reglerna som man ser här. Det är för smalt för en standard dörr och en smalare dörr är inte lämplig om man skall bära verktyg in och ut från huset. Att sätta dörren till vänster funkar inte då takhöjden räcker inte till och sätter man dörren till höger så kommer man in till fel husdel. Det fanns alltså inget alternativ, regeln måste bort.

Problemet var att just den långa regeln bar upp taket i den stora huskroppen. Vi blev tvungna att sätta in en extra väggregel och såga till en bjälke som skulle bära upp den befintliga regeln och taket. Så här såg det ut när vi blev klara:

Det blev som sagt en extra väggregel till höger. Sedan fick vi jacka ur den och regeln till vänster, vilket gjordes med sticksåg och mejsel. Bjälken fick kapas lite snett på vänstersidan så att vinklarna skulle passa med takstolen. Även den bärande regeln fick jackas ur och vi fäste bjälken på plats innan vi slutgiltigt kunde såga av regeln för att skapa plats åt en dörr. Det hela tog säkert ett par eller tre timmar. Synd att vi inte hade tänkt på det att vi skulle kunna behöva en dörr där till att börja med…

Lösningen från insidan:

Det blev även en spännande konstruktion för dörren på framsidan men jag har inga bilder på den tyvärr.  Vi fick bygga ett regelverk till dörren inuti ytterväggen. Då väggen lutar utåt kan dörren inte byggas in i väggen som man hade gjort med en rak vägg. I denna lösning råkade vi ut för problem också, höjden räckte inte till för den dörr som vi hade fått tag på. Efter mycket om och men bestämde vi oss för att kapa bort en del av golvbjälken för att skapa plats för dörren. Då huset bärs upp av ekstockarna undertill är golvkonstruktionen inte bärande och därmed kunde vi kapa bort en del av bjälken utan risk för att konstruktionen skulle försvagas. Jag försöker ta kort på lösningen vid nästa tillfälle.

Sedan taket. Det gick fort att lägga sponten när vi än gång fått upp de första brädorna och kunde komma uppe på taket. Vår tak är fyrkantigt och vi fick tag på spont där flera skivor satt ihop. Det var skönt att slippa såga till och spika varenda planka. När man lägger spont börjar man nedtill och jobbar uppåt. Vad jag förstår är det viktigt att sponten sitter åt rätt håll så att fukt inte kan samlas mellan brädorna. Så här såg det ut när vi blev klara:

På söndagen hade vi några timmar för att lägga takpapp. Det gick också fort, när man fått in greppet och fattat hur man skall skarva så att fukten inte kan rinna in under pappren.

Där fick vi sluta för denna gång, med glada mina och händer täckta av tjära. Och vem visste att bästa sättet att tvätta händerna från tjära är att använda smör. Jag luktade som ett mejeri under en hel vecka.